Jag ville veta på vilka sätt som svenska pensionärer har fått det sämre, men hann inte särskilt långt i min forskning, då google försökte vara hjälpsam.

Ja, hur ofta knullar andra? Av alla frågor som den moderna människan kan ställa sig måste det här vara den som absolut flest är intresserade av. Så då får jag också vara det. Jag provade den sökningen istället, vilket ledde mig till Aftonbladets kartläggning #sverigeligger (2013), specifikt ”Pensionärernas sexliv blomstrar”. Från artikeln lärde mig att det numera finns förväntningar på pensionärssex:

Professor Bente Træen vid Oslo universitet har forskat på den norska befolkningens sexualvanor och värderingar. ”Tidigare tänkte man att ”bestemor och bestefar” har inte sex. Det fanns inte på kartan. Nu är förväntningarna på äldres sexualitet helt förändrade.”

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de enda som har tid att ligga är folk som inte längre är i fertil ålder. Inget sex under sextio år, alltså. Frågan är hur smart det är att organisera bort fertilitet ur ett samhälle? Nåja, nu kan vi transplantera livmödrar nedåt i generationerna, det känns inte som ett större problem att göra samma sak uppåt.

Jag tror att det finns en snaskig novell att skörda från allt detta gubb- och gummsnusk: I en inte alltför avlägsen framtid kommer de enda tillgängliga sexualpartners att vara pensionärer (vilket gör dem till praktiska sexualutbildare). Följaktligen är det bara en massa pensisar, förlåt panschisar, pensionärer som driver rundor och letar efter unga människor som de kan sexa upp. Internet är fyllt av kontaktannonser, du hinner sällan beställa på krogen innan någon stöter på dig, i kollektivtrafiken ger du aldrig upp din plats för en gammal människa… I princip har ingen ung människa tid för sex – all deras tid går åt att upprätthålla en illusion av självständighet och frihet i en värld som sakta men säkert tas över av kåta pensionärer vars sexberoende måste få utlopp på det ena eller andra viset…

Varsågod, den idén bjuder jag på.

Och inför riksdagsvalet, kom ihåg att en röst på konservativa, varesig det gäller sexualitet, skolgång, invandring eller miljö är en röst mot en utveckling som efterföljande generationer (med rätta) kommer att håna dig för:

När jag skulle rösta för första gången, då jag var 21-22 år, så hörde jag mig för bland alla partier vilka som stödde Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU. Det var kommunisterna och Socialdemokraterna – alla andra var emot.