DEUS DECEPTOR

Vi ger ofrivilliga organdonationer till hjälporganisationer
en omfördelning av vitala delar inom kroppspolitiken
(ingen skall känna sig utanför
ingen skall känna sig sviken så
hur många delar kommer vi att sluta i?)
där utvecklingsamtal förs med eller utan trakeotomi eller telepati–
nu skall vi lufta alla känslor utan självcensur eller dramaturgi!
De hjälper speciellt barnen
de små julälskande liven
som inte ännu kan artikulera hur mycket
de föraktar omvärlden.
Vi har inte längre råd att överleva
detta ekonomiska system som bygger
på ett kollektivt oansvar med
högtidsekonomerna som vår
skamtida deus deceptor.

Världen vi lever i är inte samma värld som vi föddes i
det är rörande att folk tror att vi bryr oss om vad vi tycker
denna nödvändiga charad i demokratins paradnummer
det rör sig om enorma summor
som vi nu är rädda att ni nu måste betala
(och jodå ni kommer att få det sämre!)
Skräckkodsläsare bippar de oförsiktiga i matkassarnas snabbkassor
när människan inkräktar på deras domän
den store guden Panekonomi är vår utopi
ty mångfaldens köphysteri är klassad som MPI
men med varje uppfinning följer en ny parafili;
filistéernas barn kan bara måla skräckgubbar
men deras barbarpappa vill bara slappa
efter en hård dag på kontoret och
äta kristaller som förtränger egohoret
som utgör reifikationen
som möjliggör koncentrationen
på oväsentliga saker som
ekonomi / karriär / mansvar
folk man inte har någon respekt för.

Det är trots allt rörande att folk tror att vi bryr oss
om vad vi tänker eller om vi överlever en månad till.
Världen blott en scen
vi fördärvsarbetar ihjäl oss på.