”Det var väl själva Fan som besökte den pentagrammiga restaurangen?”
frågar bordslampan sin amour du jour på det bibliotek av köttsliga lustar
som serverar horhusmanskost (por ti vorare) och enbart anställer
de allra mest inställsamma och lismande kräk till stroppiga kypare
som mänskligheten (i skrivande stund) behagat att spy upp på denna jord.
Vad som döljs i hjärtat kan reduceras i fondverksamheter
och andra gastroambitiösa projekt för att kunna leva i alla fall några jävla år i glädje
förutsatt att finansvärldens fiktion tillåts fortsätta existera så länge.

Fan, far till alla barnen, far fram på strypklubbarna med direktörerna
”herrarna direktörerna” som de alltid säger sig vara
trots att det är allmänt känt att de i den självande värken
inte kommer från vår värld överhuvudtaget.
Världen växer ur sina människokläder och summan av allt är konstant
någon tillväxt är inte längre möjlig för vi tänker inte i de termerna längre
vad vi tänker att vi kränker med är inte vad vi egentligen kränker med
när Fan beger sig ut till dansställen för att erbjuda tjänster till kärlekskranka änkor.

Fan tar sig in på de mest oväntade ställena! Fan vet hur han gör det
men Fan vet vad han beställer; en binär världsbild och en stork stark
som han anser sig vara brukligt på en storhelg som julen
de bord som var så främmande för fröken Juli dignar nu av överkonsumtion.
Det behöver väl knappast sägas att många dricker för mycket
under dessa sammankomster mellan förskräckta släkter och släck den
och trösten skola släckas med törsten, för det är som som de säger:
Fan vet vad han beställde!
Plöstligt och till synes oprovocerat blåser det upp till andlig storm;
ett utmanade av en hel värld som leder till den potentiellt kataklysmiska händelse
som står och faller i huvudet på varje människa som genererar
den kollektiva världen, våra kollektiva värden och vårdkollektiven.
Ingen vet vad Fan gjorde där eller vad han sade till respiratortanten
men sedan den dagen är ingenting sig likt i vårt skamhälle
alla har slutat att dö och lever istället vidare i ett tillstånd av eufori
men vem fan har skänkt oss lycka?