PAPRIKA

I

Fullskalig kolonisering av drömvärlden är nu teknologiskt möjlig
men är vi redo för sådana krafter? Förstår vi oss själva?
Det är en tunn röd linje som är dragen längst marken framför oss –
vi följer den likt slaktindustriella broilerkycklingar
maktlösa att bryta mot neurologiska lagar.
Kommer vi att överleva det kulturella sjumilasteget
utan att förlora vår egen spegelbild i naturområdets vattendrag?
lillgammal och rådvill vandrar människan fram över givna nöjesfält
bortglömda känslor blåser oss som en varm vind
över förståndets åkrar medan en miljard leksaker marscherar
över hypnopompa imperiets gränser och intar städer
invånarna stupar och bedåras av deras retronatala charm
likbleka påminnelser om barnadödlighet blir statistiska anamolier
[sic semper generis] organisationsteorier varnade för framtida förtryck
det finns ingen väg som leder tillbaka genom den långa allén;
löven smeker processionen och det verkar som att hela biosfären
ger sitt bifall till den inkluderande evolutionen.

II

Frälsningskommittén hälsar hem och skapar ett virtuellt harem;
så som i himlen så ock på jorden, så även i sällsamma platser
så ock i våra synapser. Amen.

Någon på andra sidan världen hatar dig och lägger upp ett tungklipp
långt ute till havs guppar en flaskpost mot nya kontinenter
svallande vågor bär rispapper med primitiva piktogram
de skvallrar om kommande ritualmord i solens tempel
en krigsförklaring mot vem som än öppnar den
ett omen som inte ens gudtrogna filantroper kan bortse ifrån!
Snart kommer mörkret att svälja de som nekar det
revidera för att sluta respektera icke-aggressionspakter
kataklysmer spårar ur och växer i subjekt-objektrelationer
Cassandror varslar om våldsamma uppgörelser
i den megalitiska förgörelsen av dialektik
vi öppnar en annan hyperkub
förlägger våra repliker och reliker
med dignitet, ömhet och allvar –
de är för framtiden att förstå och fördöma.

III

Längst stadens gator slingrar sig reptilparader i psykopompa och ståt;
de dansar i skrämmande masker för att paralysera sina undersåtar
men vi minns vår ögonlockslösa fiender från tidigare inkarnationer.
Deras drömmar fortplantar sig exponentiellt
upphöjda över våra förstånd hägrar transcendentala tillstånd
av koinekosmiska paradigm som vi övergav för tusentals år sedan
för att känna oss säkra; de piståndsorganisationer
som härstammar från Pythagoras sekt är ändlösa fraktaler
av generationer som svurit att vakta hemligheten.
Småfolk och feer skyndar sig genom kroppens membran
för att berätta att vissa sanningar kommer att skrivas om
när regnet faller på vindrutan blandas oljan från himlen
med viljan till makt och skaver som transcendentalplattor
vissa psykoseismologiska jordbävningar och utsvävningar
är ofrånkomliga konsekvenser av vår köttsliga framfart.
Undertryckta aggressioner skriver avtal som de inte avser att hålla
hur många Janusansikten har vår oförlåtliga och svavelosande vrede?
Shackpjäserna ställs upp för en ny omgång.

IV

Omröstningar för en mer plutokratisk hierarki förespråkas
av olikartade nepotister som kräver rättvisare resursfördelning;
de som redan har skall ha ännu mer, de skall ha allt!
(”Lägg på en REM nu!”) Rivalitetens instabilitet fortplantar sig
i kroppspolitiken och hundratusentals fjärilar fladdrar i uppsvällda magar
det kommer finnas en annan på din plats när allt är klart
när solen har skvätt klart sitt solablod över himlen
men min uppfostran förbjuder mig från att svara på din fråga.
Våra drömmar har blivit levande för att föreviga våra minnen och plågor
i denna omgång föddes jag på en plats där marken är bördig och mjuk
där finns det mycket begravt som aldrig jordfästes
något surt, något salt, något dött men evigt drömmande
När vårregnen kommer börjar också viskningarna
från den mörka jorden, de lovar ohyggliga begynnelser
från parallella universum som drömmer om en återförening.
Det är bara i verkligheten som vi kan ändra våra liv.