(Jag beslutade att DNA testa mig för att förvissa mig själv att jag var mänsklig. Jag är fullständigt på det klara med att ni inte är det.)

Reproduktionsritualer ur metafysiska perceptuella perspektiv
upprör så till den enskilda grad att de väcker de döda och döende till liv:
IV-barn slutbildas på internatskolor (så de är icke av mänsklig börd
och som alla söner är de en ständig källa till besvikelse för sin mor)
den ena klinikpaniken avlöser den andra
sprätthöns håller skalpeller och säljer
skönhet i utbyte mot medvetenhet.
I sanning äro människan
icke långtgående när hon är frigående
de säger att ”alla som vandrar inte är vilse”
men det beror på
vem man stöter på.

Dimman och daggen klär hedens lustgård
en suckande suktande vattenvärld kravlar upp på land
”jag är säker på att vi har varit här förut”
viskar vattendropparna innan de faller till jorden
och tar ännu ett varv i livets ofattbara äventyr–
dina svullna läppar ett mysterium för mig
skalpellen sänks ömsint in i det mjuka
dina spruckna läppar som försvarslösa sniglar
det svartaste blodet rinner saktmodigt ut…

För svensken är en hen som gör soppa på sprit och blod
vad fan kunde man förvänta sig från könslösa haemofiler?
(det är på sådana här platser som människor träffar sina framtida mördare).
Sedan i torsdags kväll går hon i begravningstankar
hon krankar av och an, funderar över vad hon kan
göra för att må bättre, men anser sig vara för fin
för kognitivt skitjobb, så varför glöder fortfarande
denna känsla av att jag bevittnar något?
Är upplevelsen viktigare än förståelsen?
(i den anticipatoriska hybristofilin ligger lockelsen för de mållösa)
Han som jagar ärketypa fruntimmer genom förträngda minnen
finner sig slav under våldsamma stormvindar
klocktornet faller och från en klar himmel;
blixtens kom/pass/ion.

De som startar företag kan starta nya företag
de som bygger världar kan påbörja nya världar
handen som en gång smekt dig kan en dag smeka andra.
I mina hämniga hemliga fantasier
äter jag hjärtat ur din kropp
låter tungan löpa över din kammare
smakar de minnen som nu blivit diffusa
jag letar efter mina gamla känslor för dig
hjärtats fenotypa muskelminne
och när jag slutligen letat rätt på dem
ger jag dig hjärtat och livet åter
och låter dig glömma mig
igen.