Jag skulle börja på en skiss till ”Gamla Sverige”, en närframtida sci-fi där klipska blockpolitiker har skapat ett reserverat för missnöjda socialkonservativa så att de i lugn och ro kan återskapa sin helyllesvenska verklighet där de vuxna jobbar på fabriken, blir fulla på krogen och tittar på ”Så ska det låta!” medan ungdomarna kör trimmade moppar och hänger vid Sibyllakiosken. I utbyte mot att få flytta till denna helsvenska idyll avsäger de sig sin rösträtt.
Jag lekte med tanken på en Den nakna solen-form, där en något excentrisk mordutredare tvingas besöka Gamla Sverige för att lösa mordet (skämtsamma deckarpasticher är en vouge just nu), men beslutade mig att historien inte var stark nog för att bära en hel roman, i alla fall inte utan en sidohistoria som jag för tillfället inte är intresserad av att berätta. Tyvärr är idén också för komplex historia för att bli en (bra) novell. Eftersom jag hellre skriver bra än dåliga noveller får idén får ligga i malpåsen ett tag till.
Men det fick mig in på ett annat spår, nämligen vår fenomenala förmåga att förvirra subjekt och objekt. Vi kan utan problem objektifiera människor och dehumanisera hela grupper, gärna samtidigt som vi förmänskligar abstrakta koncept och förälskar oss i objekt. Det är del av den ständiga epistemologiska kamp som vi för mot världen, där vi ständigt flyttar gränsen mellan vad som är verkligt och overkligt, vad som är naturligt och artificiellt, eller vad som är mänskligt och vad som är omänskligt. Konsekvenserna av denna dragkamp är svåröverskådliga, föränderliga och därmed givetvis intressant för spekulativ fiktion.
Jag är oftast oberörd av SD:s politiska framgångar. Det är en genomgående europeisk trend och Sverige har alltid varit snabba att låta saker invandra till vårt land, även om vi för tillfället sägs vara oförmögna att ta emot fler människor. (Jag förutspår fö. att SD får närmare 18% i nyvalet om det inte händer något oväntat). Även om ovanstående filosofiska funderingar är intressanta (politik är trots allt filosofins enfant terrible) så tänkte jag istället ta avstamp i en intressant punkt i det annars tröttsamma politiska debattklimatet. Den är som följer: Det finns en intressant problematik i att säga att vi ”inte har råd” att ta hand om våra medmänniskor eftersom det öppnar dörren för ett slags omvänt triage på nationell skala.
För visst, invandring är förstås initialt en ekonomisk belastning, på samma sätt som det är ekonomisk belastning att handla med högriskaktier. Du förväntar dig en framtida avkastning på din investering – men när eller om den kommer är förstås omöjligt att säga.
Därför tänkte jag presentera alternativa lösningar för att spara pengar åt den svenska nationen, samtliga med samma kostnadsanalytiska perspektiv i åtanke. Innan någon blir alltför upprörd över diskussionen att vi skulle jag vilja säga följande: Jag säger inte att vi som nation borde mörda de sjuka och svaga för vår egen ekonomiska vinnings skull! Jag säger bara att vi måste kunna diskutera de här frågorna utan att bli kallad för misantrop. Klart står i alla fall att inget av rikspartierna (än så länge inklusive SD) vågar göra det.
Långtidssjukskrivna
- De långtidssjukskrivna som inte bedöms ha någon realistisk chans att återvända till arbetslivet bör utvisas. Inte nog med att de kostar skattebetalarna enorma summor, de behöver också särbehandlas och tvingar på oss kostsamma infrastrukturella åtgärder. Det finns säkert de som menar att de långtidssjukskrivna som skadats i arbetslivet inte borde omfattas av denna besparing, eftersom det inte är deras fel att de blivit sjuka. Skitsnack säger jag. Om de inte vill integrera sig och delta i det svenska samhället på samma villkor som oss, då skall de inte heller ingå i det. Besparing: 2 500 miljoner SEK
Obotliga sjukdomar
- Alla som diagnosticeras med obotliga diagnoser borde omedelbart få alla skattefinansierade utbetalningar stoppade (detta inkluderar vården). Vi borde istället att erbjuda dem proaktiv dödshjälp. Vi har inte råd med att ha en massa dödssjuka som, likt levande lik, raglar omkring och kostar pengar samtidigt som de förstör den trevliga stämningen som finns i Sverige. Om de vägrar ta emot proaktiv dödshjälp bör de frivilligt lämna landet i exil och skam, eller bli utvisade.
Detta inkluderar speciellt obotliga degenerativa neurologiska sjukdomar där kostnaderna är enorma. Vi har inte råd att hålla dem vid liv. Vissa skulle hävda att dessa pensionärer har betalat för privilegiet att ruttna bort på statens bekostnad i vitklädda slutvårdshem, men vi säger att vi inte har råd. De dementa är inte riktigt här längre, men det är vi. Myndigförklarade familj kan få välja mellan utvisning, avlivning eller bekosta all vård själva. Besparing: 4 300 miljoner SEK
Barnamord
- Det föds mängder av olönsamma barn! Genom att ha en ordentlig kontroll av vilka som försöker smyga sig in i vårt land via livmodern kan vi spara miljarder varje år. De som misstänks ha funktionsnedsättningar som har en negativ inverkan på deras potential för ekonomisk vinst kommer att utvisas. Vi har inte råd att hjälpa dem, men skulle kunna tänka oss att hjälpa dem på plats i livmodern, förutsatt att de stannar där. Besparing: 927 miljoner SEK
Skolplikten
- Som alla vet är skolan full av hopplösa oduglingar som det aldrig kommer att bli något vettigt av. Detta är ett enormt slöseri med våra knappa resurser! Jag vill stänga av lågpresterande elever från skolan för att istället ge dem traineejobb. Oavhängigt om de uteslutna ungdomarna besitter de mentala förutsättningarna för att förverkliga sig själva kommer de ändå inte ha de ekonomiska resurserna att ”förverkliga sig själva”. Låglöneslaveri väntar dem oavsett, men varje termin vi väntar kostar oss ofantliga summor. För att undvika att de gör för mycket skada på arbetsplatserna vill jag se ett program instiftas där klantighet, arbetsvägran eller illojalitet har allvarliga konsekvenser. Tre anmärkningar, sedan har arbetsgivaren rätt att avskeda dem. Om de inte kan hitta ett nytt jobb efter detta kan de komma att utvisas. Besparing: 340 miljoner SEK
Jag har andra förslag också (t.ex. att avskaffa VAB, sätt psykiskt sjuka i tvångsarbete, sätt missbrukare i isoleringscell samt utvisning av skattesmitare), men vi nöjer oss med ovan. Samtliga besparingsprognoser är baserade på tillväxtprognosen från Arschkopf-Luftschloß Universitet 2013. Märk väl att jag ovan har hållit mig inom omsorg, vård och skola. Det finns givetvis andra sektorer, men jag väntar helst på Svenskt Näringslivs prognos innan jag uttalar mig i de frågorna.
För att återgå till någon slags allvar: Vad samtliga har gemensamt att en ekonomisk besparing får stora konsekvenser för utsatta individer. På bekostnad av en mindre, socialt marginaliserad grupp kan vi möjliggöra stora besparingar.
Vi skall inte glömma att vi sparkar på invandrarna för att de i stor utsträckning saknar politisk representation. Av denna anledning är det osannolikt att vi avskaffar VAB, avlivar friska pensionärer eller neuroatypiska spädbarn, då de har en rik politisk representation. Men vad händer när den siste asylsökande kostnadsposten har avvisats från vårt land, när flyktingförläggningarna gapar tomma och pengarna fortfarande inte räcker till? Då kommer vi att ha anledning att återbesöka min lista. För är det något som politiken har lärt oss är det att när vi har hittat en lösning på ett problem applicerar vi samma lösning på framtida, liknande problem.
Låter det otänkbart att vi skulle göra så mot ”våra egna” etniska svenskar? Säg inte det! För är det något som den mänskliga historien har visat är det att det alltid kommer att finnas ett argument till varför ”de” inte är som ”vi” och borde behandlas annorlunda. Men än så länge är det långt borta — vi har ju redan ställt in siktet på en specifik grupp.
Och visst, än är det inte nödvändigt att fundera över vilken grupp av utsatta människor vi tvingas spara ihjäl härnäst. Men så länge vi lever med föreställningen att människoliv kan representeras av en kostnadspost kommer vi att fortsätta på den inslagna vägen. Det finns inget som tyder på att vi kommer att ändra kurs.
Det våras för dystopin. Fler kommer att tvingas dö, i allt snabbare takt. Nästa ekonomiska kris kommer att bli värre, och ännu fler kostnadsposter måste elimineras. Det vill säga, fler måste utvisas. Förr eller senare blir det du.