Det råder en slapp internetkoncensus om att den sorgligaste sexordshistorien som finns är Hemingways ”For sale: Baby shoes. Never worn.” Med ett beundransvärt ekonomiskt språk får mikrohistorien en i det närmaste universell respons efter följande mönster: A) Egenintresse B) Empati och C) Twist/”Aaaaw”. (Detta är vad som gör den populärare än det mer öppna slutet i min egen ”For sale: Chastity belt. Used twice.”)
Så är den verkligen värd alla lovord? Klart att den är. Hemingways barnamord är för sexordshistorier vad HST är för drogromantik; en bra inkörsport. Det betyder inte att man får ha kul med den, vilket både Dinosaur Comics och SMBC hade under den gångna månaden:
PS. Jag gillar även följande freudianska ändring: ”For sale: Baby shoes. Never born.”