Som serietecknare måste jag inleda med att säga att jag villkorslöst fördömer terroristdådet i Paris. Det kan tyckas vara naturligt att inleda med det, men villkorslösa fördömanden har varit en förvånansvärt ovanlig reaktion sedan i onsdags eftermiddag.

Efter massakern på Charlie Hebdo står det klart att vi återigen tänker låta två yrkeskriminella med en lång historia av utanförskap, fängelsestraff och narkotika få representera en mängd olika trosinriktningar, etniciteter och nästan en fjärdedel av världens befolkning i alla våra länder, bara för att gärningsmännen säger sig göra det. Det är helt enkelt inte sant, så nog om det.

Men uppenbarligen måste jag ändå börja med att stipulera det, eftersom det tydligen är så folk resonerar efter sådana här händelser, och det verkar inte som att vi är i närheten av en förändring till det bättre – de senaste dygnens idioti har onekligen bevisat det. Framtiden verkar aldrig vara så långt borta som när folket får komma till tals.
Fortsätt läsa Charlie Hebdo & Skämsvänstern →